Ayakos Sushi, kusiner mm

Det kommer väl att ta ett tag innan vi kommer tillbaka till Japan (kan man misstänka) så vi bjöd oss till Uppsala i fredags och lurade med oss Lena och Lennart på Teppanyakiafton. Jisses vilken god mat!! När det står "kungskrabba 1/2 klo" låter det ju som en snål munsbit - men det var ju hur mycket saftigt krabbkött som helst, och sen kom kobebiffen och ankbröstet.........allt spektakulärt tillagat vid bordet av skicklig kock. Gå dit!
Innan vi åkte hem på lördag (efter en ny snurr i parkettaffärer) blev vi bjudna på kycklingsoppa och gott Bogota-kaffe hos Schultz på Vinggatan. Träffade både Astrid och Adam och Axel - som bara växer och växer. Och det hade Oskar och Klara hunnit med sen sist också!!

Liten bruksanvisning

Hej! Om Du vill se lite hur vi hade det på vår Tokyotripp så finns en hel massa bilder här nedan. Nu jobbar ju en sån här blogg efter aktualitetsprincipen - alltså färskaste inlägget här högst upp på toppen, så vill Du hänga med i kronologisk ordning är det bäst att backa ned till starten (som Du hittar under inläggningsdatumet 08-11-06) och sen rulla uppåt alltså.

Detta händer bara inte......?!

Naturligtvis missar man inte planet från Nagoya flygplats kl 11.00! Särskilt inte som biljetterna inte är ombokningsbara och det är dagens enda Europaflight. Om man gör det kan det nämligen bli tal om att boka nya biljetter via Narita och Wien dagen efter, och det kan också bli aktuellt att spendera resten av dagen i (på?) Nagoya som bara är en konstgjord ö med en liten flygplats med ett litet fik - och något hotell. Kan bli lite trist alltså. Naturligtvis ser man också noggrant till att man inte har för tunga resväskor, för då kostar det ytterligare en massa pengar + att det tar så lång tid att checka in att gaten nästan stänger - och så blir man specialkollad vid mellanlandning som bonus. Lite onödigt bökigt alltså - så kom i tid, det är ett hett tips!

Fredag 080926- vår sista hela dag i Tokyo (trodde vi)

Tog oss till ett litet Konsthantverksmuseum som låg i ett villakvarter - tur taxin hittade! Lite sistaminutenshopping och försök till packning. På kvällen mötte vi David vid statyn med hunden för avfart mot del lyxigaste av alla restauranger - Restaurang Morimoto och en middag som var lika mycket smak som upplevelse. Vi togs emot redan ute på gatan.Kocken lagade vår mat vid bordet och efter många små rätter och mellanrätter lotsades vi en trappa upp till brasa, kaffe och dessert. Sen följdes vi ända ut på gatan till väntande taxi. Det var ett mycket värdigt avslut på en otroligt härlig Tokyovistelse. David blir kvar några veckor till, så här sa vi Sayonara!

Okonomiyaki

Vad är väl en onsdag utan lite Okonomiyaki som avslutning! Jätteläcker liten enkel restaurang där man hade ett hett stekbord att svettas kring. Man beställde olika tillbehör efter tycke och smak (bacon, svamp, ost etc). Rättens bas var en skål med strimlad vitkål, morötter mm där man rörde i en "pannkakssmet" och sina valda tillbehör - och sen hällde man ut hela högen på stekbordet och gräddade. Sen åt man kakan med en mörk sötaktig okonomiyakisås penslad på +ringlad majonäs - och så pinnar då såklart. David avverkade div styrelsemöten koncernen igenom istället för detta.

Akihabara i repris

Lunch på världens godaste hamburgerställe där bröden bakades på plats. Tunnelbanan till Akihabara igen. Otroligt smidigt system med laddningsbara kort - bara att hålla plånboken mot läsaren i spärren. Vi hade ju missat det allra största elektronikvaruhuset Yodobashi (7 vån).

Tokyotorsdag 08-09-25

Tunnelbanan till Uenoparken. Riktigt varmt och fuktigt. Vi såg fiskar i dammar, katter och korpar, tempelparken tillägnad de röda rävarna med haklappar, en riktig marknad (där ett och annat handlades) och så Tokyos nationalmuseum. som hade en härlig museibutik som nu har lite mindre stämplar i lager.

Cerulean Tower + Beacon

Ytterst sofistikerad stämning i baren på Cerulean Tower med soft pianomusik. Man måste beställa bord, betala 300:- bara för bordet och ta av sig mössan. Men vilken utsikt!! Taxi sen till Beacon - en restaurang med västerländskt stuk, sagolikt möra stekar av "kobe-typ" och kniv&gaffel. Och fast vi var mätta så trillade det in några desserter - och de gick magiskt nog ned också!! De äldre åkte nöjda hem och snusade medan de yngre upplevde Tokyos nattliv en stund till.

Onsdagsshopping

Soligt och varmt. Ut i shoppingdjungeln på 2 x tumanhand. Bic, Loft (nya Crocs) och lunch på McDonalds utan pinnar. Varuhuset Tokyo Hands var värt resan bara det! Flera våningar med korsning Clas Olson/Åhléns typ. Köpte cykelstöd, handgjort papper, tygskärarrullar och minimetallflygplansmodeller och lite sånt man inte kan undvara! På Tokyo Food Show, saluhallen bredvid vårt hotell, hittade vi gott frukostbröd och smarriga kanelbullar till fikat. Efter en dag på stan är det vila att fika hemma på hotellet med utsikten över Tokyos takåsar och det 40 våningar höga Cerulean Tower -där vi skall träffa David på kvällen högst upp i baren för en drink före maten.

Inbjudna! Domo arrigato gozaimashita!

Så kommer den rara japanmamman och bjuder in oss alla. Vi gick med vördnad in den vackra hallen med högt i tak och porlande vattenljud. Nedsänkt entré = skorna av! In i vardagsrummet med bara ett vackerrt stort lågt bord och massor av kuddar som kånkades in vartefter sällskapet växte. Det traditionella släktaltaret med fotografier samsades med platt-TV, dator och micro, och så den rara mamman som fyllde på med grönt te, små skålar med plommonsylt och mängder av druvklasar tills timmen blev så sen att det inplanerade besöket på den franska restaurangen enbart fick strykas. Vi hade ju 30 mil hemresa också. Det blev en korv på ett serviceställe efter hemvägen - inga problem!! Tankade i Tokyo - och trots sena kvällen fanns det små människor som tankade åt oss, pumparna hängde från taket, putsade rutor och dammsög sätena om man klev ur bilen.

...och nu skulle det plockas druvor

Vi åkte på mindre och mindre vägar, och till slut hade vi i mörkret kört in i någons privata trädgård! Vi stod framför ett vackert traditionellt japanskt hus och förstod inte riktigt vad som hände. Det visade sig att vi hamnat hemma hos en av killarna i sällskapet, och hans föräldrar odlade druvor (att äta) precis bredvid huset. Druvorna var spaljerade som ett tätt grönt tak där de stora klasarna hängde i massor. Tur att täten hade ficklampa för en av odlingarna hade "druvtaket" i vårt markplan så man skulle plötsligt gå ned i en stentrappa till ny nivå. De stora gröna klasarna såldes i stan för ca 300:-/st, så vi pratar lyxdruvor här. GODA!. De små plastkapporna var till för att skydda klasarna. Vi var så tagna av upplevelsen att vi så där i mörkret och ficklampans sken nog inte funderade över själva upphovet till grönskan - var fanns alla vinstockarna? Det enda vertikala inslagen var ju någon enstaka stötta. Hakorna trillade ned när vi kom till sista odlingen (som i princip fungerade som carport vid huset) och någon knäppte på billyset. Då visade det sig att det på hela den ytan (ca 10x20 m) bara fanns en enda vinstock i mitten - som alltså producerade alla dessa myriader av klasar ljusröda goda druvor.

Fikastopp på Heidiland!?

Mitt i de japanska bergen har man byggt upp ett Heidiland med joddelmusik och ett schweiziskt litet torg, och här kunde man också få känna på den iskalla dimman som lilla Heidi gick vilse i.......En handelsträdgård fanns där också, så hem till Gimo kommer nu en BLÅ ros "Rhapsody in Blue". Hoppas den trivs.